Såhär beskriver Riksantikvarieämbetet vad kulturarv och kulturmiljö är i sin inspirationsskrift
Räkna med kulturarvet: Kulturarvets bidrag till en hållbar samhällsutveckling:
“Kulturarv är alla avtryck efter mänsklig påverkan som finns runt omkring oss. Dessa spår kan bestå av fysiska objekt som byggnader och vardagsföremål men också av abstrakta företeelser som till exempel seder och bruk, kunskaper och samhällsstrukturer. Kulturmiljö avser hela den av människor påverkade miljön och är en del av kulturarvet. En kulturmiljö kan omfatta en kulturhistorisk lämning, byggnad eller en del av ett landskap, bygd eller region.
Vad som betraktas som kulturarv förändras med tiden och är ett uttryck för samhällets skiftande värderingar. Kulturarv är alltså inte statiskt utan något som ständigt förändras och formuleras om – varje tid bildar sig en egen uppfattning om vad som är kulturarv och vad det har för betydelse för såväl samtid som framtid. Det är utifrån sin potential för kunskap, upplevelser och identitetsskapande som kulturarv blir relevant.”
Begreppet kulturarv bör alltså ses mer som en process, ett ständigt pågående lärande och omlärande av vår historia, än som något tydligt definierat och konstant.
Här nedan presenterar vi två typer av kulturarv som kanske ibland blir lite bortglömda: Biologiskt och immateriellt kulturarv.
Biologiskt kulturarv
Biologiskt kulturarv är natur som berättar om kultur. Det är ett levande arkiv som bär berättelser om människans sätt att nyttja naturen. Det utgörs av ekosystem, naturtyper och arter som uppkommit, utvecklats eller gynnats genom människans nyttjade av landskapet och vars långsiktiga fortlevnad förutsätter eller påverkas positivt av brukande och skötsel.
Begreppet biologiskt kulturarv bidrar till att synliggöra den del av människans historia som kan utläsas i växer och djur. Det bidrar också till att synliggöra hur människan skapat förutsättningar för landskapets biologiska mångfald – och hur fortsatt brukande behövs för att bevara mångfalden.
Immateriellt kulturarv
Det immateriella kulturarvet omfattar allt som inte lämnar några fysiska spår; berättelser, sägner, platser med speciell betydelse och allt annat som någon måste berätta om. Även traditionella kunskaper och språk ingår i det immateriella kulturarvet.
Denna ofta tysta kunskap har överförts genom att någon utför den och är sällan nedtecknad. Den är ofta platsbunden och ackumulerad kunskap som har ärvts och byggts på från generation till generation. Det immateriella kulturarvet har ett skydd i konventionen om biologisk mångfald och artikel 8 j och 10 c (Fokalpunktsuppdraget). I Jämtland Härjedalen är det främst inom den samiska kulturen och fäbodkulturen som immateriellt kulturarv är levande.
